Det där med att sy är lite klurigt , jag vill så gärna kunna och att det ska bli bra helst på en gång men jag blir så frustrerad.
För det där med att kunna något som man inte gjort på väldigt länge typ sen slöjden i skolan är ju inte helt enkelt.
Tycker mest det blir fel hela tiden och jag har ABSOLUT inget tålamod när det kommer till symaskiner, nåla, pressa sömmar, prova.....näe jag blir bara arg.
Men skam den som ger sig.
Dottern ville sy en väska så vi släpade fram det gamla symaskinskrället och satte igång. För det är mycket roligare om du också syr mamma sa hon och då får man ju bara bita ihop och tänka positiva tankar som, jag kan sy, jag är inte rädd....det här kommer att gå bra.
Hittade ett mönster som benämndes som Dagispåse (jag sa väska till dottern som passerat dagistiden för länge sen).
Fint fint loppistyg kom till användning och efter mycket om och men blev resultatet detta.
Faktiskt riktigt nöjd, den fick till och med foder och en liten ficka inuti så den kommer att bli en perfekt stickprojektsväska och jag har gjort den alledeles själv, tjoho!
Hur det gick för dottern....hm det ringde en kompis och sedan såg jag inte skymten av henne på flera timmar så hennes väska är än sålänge bara tillklippta tygbitar men plötsligt händer det att hon vill vara kreativ med sin mamma igen och då vet ju mamman att hon fixar detta ( iaf en dagispåse) och plockar gladeligen fram symaskinen igen och kan nu ge konstruktiva tips och glada hejarop istället för frustration och morranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar